Tenn:

 

Tenn är ett silvervitt metalliskt grundämne med beteckningen Sn (Latin Stannum). Det utvinns framförallt ur mineralet Tennsten (Kassiterit). De största fyndigheterna finns i Kina, Peru, Bolivia och Brasilien.

Tenn är stabilt ner till 13° C. Vid lägre temperaturer bildas grå förhöjda partier, så kallad tennpest. Detta kan förhindras genom att man legerar tennet med Antimon eller Vismut.

I mina produkter använder jag ett tenn som består av 95% tenn, 3% antimon och 2% koppar. Vilket gör att de inte är temperaturkänsliga.

 

 

Tenn är en av få metaller som används sedan förhistorisk tid.

Genom gravfynd i Egypten vet man att det varit i allmänt bruk sedan 4000-3000 f.Kr.

Tenn har använts av människan under lång tid, framförallt i legering med koppar, för att framställa brons.

Det var inte förrän ca. 600 f.Kr. som man började tillverka föremål i rent tenn. Då tennets kemiska föreningar inte är giftiga, var det en bra metall för tillverkning av tallrikar, krus och bägare.

Man har också förtennat kopparkärl för att förhindra att giftig kopparoxid kommer i maten. Det används också som korrosionsskydd (rostskydd) på järn och stål t.ex. bleckplåt och konservburkar.

 

 

Tenn är en mjuk och lättsmält metall (smältpunkt 232°C), vilket gör den lättarbetad och tacksam att gjuta. Från början tillverkades gjutformarna i lera, gips, bly eller lättarbetade stenarter som sandsten, skiffer och kalksten. I Tyskland på 1500 talet började man göra större formar i mässing och rödmetall. Själv använder jag ett silikon till mina formar, som tål upp till 320°.

Till sist en liten språklektion.

 

Engelska= Pewter (Tin)

Tyska= Zin

Franska=Tain